Obamasyndromet
Tariq Ali. Övers. Charlotte Hjukström
Celanders förlag

Barak Obama väckte förhoppningar – både hos det amerikanska folket, vars entusiasm och förändringsvilja lyfte honom till makten, och hos europeiska politiker, som så gärna ville se en ledare för den västliga supermakten som inte i allmänhetens ögon förknippades med imperialism, aggression, övergrepp och kulturförstöring.

Knappt hade Obama tillträtt som president förrän han – ledaren för världens största krigsmaskin, med minst två pågående krig och ockupationer och i full färd med upptrappning i Afghanistan och
utvidgande av kriget till Pakistan – hyllades med Nobels fredspris. Den orwellska mediesfären fortsatte, påpekar Tariq Ali, att förkunna att ”fred är krig” och ”krig är fred”.

Nu har Obamas gloria falnat, men fortfarande vill många européer tro på hans goda vilja. Myten lever att Obama är en ny Franklin D Roosevelt, som kämpar för värderingarna bakom New Deal mot reaktionären Herbert Hoovers efterföljare i USA och utomlands. Det är en myt som Tariq Ali skoningslöst sågar.

Obamas vältalighet, hans hudfärg och den ständiga upprepningen av ordet ”förändring” bidrog till att skapa en ny anda i USA, som förde honom till Vita huset. Men han var ingen ny Jesse Jackson
utan klar motståndare till den radikala traditionen från medborgarrättsrörelsen.

När till exempel hans före detta pastor Jeremiah Wright beskrev USA som ett land med tre plågoris – ekonomisk ojämlikhet, strukturell rasism och imperiell militarism – kallade Obama den beskrivningen ”oacceptabel”, ”splittrande”, ”felaktig” och ”oförlåtlig”. Han kritiserade samtidigt uppfattningen att konflikterna i Mellanöstern i första hand berodde på ”våra trofasta allierade, såsom Israel”, och hävdade att de istället var ”en effekt av ondsint och hatisk extrem islamism” – utan att klargöra dennas rötter.

Boken belyser konkret vilka finansintressen som investerat i Barak Obamas kandidatur och hur dessa sedan styrt såväl inrikespolitiken som utrikespolitiken. Denna stridspamflett är mer än en
summering av de första tusen dagarna av Obamas presidentperiod, den är ett skakande reportage om tillståndet i vår tid – med fokus på den inrikespolitiska situationen i USA och på Mellanöstern.

Den innehåller en tänkvärd övergripande utvärdering av den motsägelsefulla upprorsrörelsen i arabländerna under 2011. En konkret och belysande rapport av läkaren Teri Reynolds om situationen
inom sjukvården finns med som bilaga.

Christer Lundgren
Folket i Bild/Kulturfront Tolv 2011.